Svensk ordbok 2009, webbversion
mäta u
´
t
verb
mätte mätt
,
pres.
mäter
mät·er
●
äv. fast sammansättn., se
utmäta 2
bestämma
särsk. jur.
jur.
mäta ut ett straff
mäta ut ngt
sedan 1541
Subst.:
vbid1-887946
utmätande
,
utmätning